Idag hade vi det snärjigt, färjeproblem, vägarbete, förseningar och arg guide...men soligt och roligt...

Idag skulle vi åka Rügen runt och allt började bra; solen sken och vi var ute i god tid...Sen hände nåt... På vår väg fanns en liten färjeöverfart och när vi kom dit gick det ganska snabbt till vi var ombord, men när vi kom fram ville bommen inte alls öppna sig. Chefen tillkallades snabbt och sedan gick tre personer runt och tittade på bommen och sladden som kopplats till... Bommen gick snart upp och ingen skada var skedd, vi var fortfarande i god tid! Vi körde vidare i god fart och insåg att vi skulle nå vår guidade tur i tid.
Men när vi svängde runt nästa krök insåg vi vårt misstag med att "ropa hej"...hela vägen höll på att grävas upp av ett antal maskiner...Vad skulle vi göra? Vända? Hitta en ny väg? Eller bara ge upp? Efter en stund gav vi oss ut i det okända och körde faktiskt på den "uppgrävda" vägen... Bara 4 minuter försenade; ingen fara!! När vi kunde se fyrtornen på Kap Arkona insåg vi att vi var nära vårt mål...och då tog vägen plötsligt slut. Inga bilar, bussar eller liknande var välkomna närmre än 2 kilometer från fyrarna. Vad ta sig till!!?? Snabbt sprang vi och tog plats på det lilla tåget som stod och väntade. Ca 35 minuter försenade var vi då tåget behagade "tuffa" iväg...

Frau Eriksson? sa guiden både frågande och lite uppfordrande. Der führung war um 10 uhr. Och sen fortsatte han, och han var mycket arg och tyckte inte någon av våra ursäkter dög. Wo wohnen sie, sa han och vi försökte förklara att det inte var anledningen till förseningen. Som tur var, var han idel solsken när han vände sig till gruppen och berättade att han var borgmästare på platsen och att många par, över 300 per år, vigde sig i fyren. Sen fick vi höra om de tre fyrarna på Arkona och gå upp i den äldsta och titta på den hänförande utsikten. Med sig hade han en översättare, en student från universitetet i Stralsund, som studerat svenska i tre år. Vi gick en liten rundtur på Tysklands nordligaste plats och fick också en liten föreläsning om sjöräddning. Och sen kom det lilla tåget och hämtade oss så att vi kunde återförenas med bussen och chauffören Mattias.

Vi kom lite försent till Sellin också för vägarbetet var inte klart på tillbakavägen. Men arbetet stod stilla och Mattias sa att nu går det mycket lättare för det är ingen grop i vägen längre. Och sen stannade motorn. Allt samtal i bussen avstannade och vi höll nog alla andan. Vad tyst det blev, sa någon och sen startade bussen gudskelov. Färden söderut gick utan problem; Pär satte sig längst fram och underhöll oss med historier och lite guidning t ex uppmärksammade han oss på Wrangels slott Spyker. Och solen sken.

Bryggan i Sellin är något alldeles extra. Vi stannade överst på trappan och bara tittade och beundrade byggnaden innan vi gick ner för de drygt 80 trappstegen. Väl inne i den vackra byggnaden slog vi oss ned på andra våningen och njöt av den fantastiska havsutsikten men också av taket i rummet som var bemålat med olika sagofigurer.

När maten kom bara njöt vi! Åh, vad gott det var, oavsett om man åt kyckling, mal eller vegetariska roulader!!! Även efterrätten slank ned och sen var vi så mätta att flera av oss valde att åka hissen uppför berget, istället för att åter beträda trappan.

Väl i bussen igen styrde vi kosan mot den lilla järnvägsstationen i Sellin där vi skulle hoppa på "Rasande Roland", det lilla ångloket... Här var vi i god tid och vi stod redan på plats när "Roland" tutade för att annonsera sin ankomst. När vi väl kom på fick vi inte alla plats i samma vagn, så vi rörde oss lite mellan vagnarna och tog även en liten tur ut på tågets bakre plattform. Det var härligt att stå där och se landskapet sakta försvinna bakom oss. Ångloksfärder är ett behagligt sätt att resa på!! Efter någon timme steg vi av i Putbus.

I Putbus gick vi till Circus, ett stort runt torg som kantas av vackra vita hus. Vi passade på att flanera runt stan i en timme innan Mattias körde oss tillbaka till Bergen.

På kvällen samlades vi i hotellets foajé och sen gick vi och åt avslutningsmiddag tillsammans. Och innan vi gick och la oss sjöng vi några visor.